Luondu juoiggaha / Maj Lis Skaltje

Beskrivelse

Luohti lea bohcco nuohtta.
Luohti lea ožžon šuoŋaid lottiid, jogaid ja biekkaid jienain.
Luohti lea oanidan guhkes sevdnjes dálveijaid, lea leamaš guoibmi viiddis mehciin, lea addán fámu go miella lea vuollin ja bargu lossat.
Luohti lea illu.
Luohti bisuha olbmo nuorran.
Luohti lea muitingoansta, aktasaš somá ja vuohki ráhkisvuođa vuosehit.
Luohti olle guhkibui go sánit, lagada ja laktá sogaid, olbmážiid ja olmmošbuolvvaid. Daid nai mat leat juo iežá máilmmis.

Dan gulai Maj-Lis Skaltje go 1992:s jearahalai lagabui vihttalogi olbmo, Árjepluovi rájes Gárasavvonii, sin jurdagiid, vásáhusaid ja muittuid juoigama birra. Son lei Ruoŧa Sámiid Riikkasearvvi ovddas čoaggime dieđuid sámiid musihkkavieruid birra. Buohkat geat muitalit eai leat juoigit, muhto juohkehaččas lea juogalágán muitu dahje govvehus juoigama hárrái. Muitaleaddjit, boarráseamos riegádan 1912 ja nuoramus 1954, govvejit got juoigan lea čatnon olbmo doaimmaide ja maiddái jáhkkui, ja dasa lassin oažžu gova jearahallon olbmuid guovllus ja eallimis sin áiggis.

______________________________

Jojken är renens melodi.
Jojken har fått tonerna från fåglar, bäckar och vindens ljud.
Jojken har varit en vän under långa mörka vinternätter, gett kraft när arbetet varit tungt.
Jojken är glädje.
Jojken har hållit en ung.
Jojken är en minneskonst, gemensam glädje och ett sätt att visa kärlek.
Jojken når längre än orden, knyter släktband, vänner och generationer, även de som redan är i en annan värld.

Detta hörde Maj-Lis Skaltje när hon 1992 intervjuade närmare femtio personer, från Arjeplog i söder till Karesuando i norr, om deras tankar, erfarenheter och minnen om jojken. Det var en dokumentation om samernas musiktraditioner som Svenska Samernas Riksförbund lät genomföra. Dessa värdefulla intervjuer ges nu ut i bokform, illustrerade med de intervjuades svart-vita fotografier från deras privata fotosamling.

Boken finns i svensk översättning Minsta lilla liv har sin jojk, DAT 2014.