Minsta lilla liv har sin jojk / Maj Lis Skaltje

Beskrivelse

Minsta lilla liv har sin jojk är en översättning från nordsamiska av boken Luondu juoiggaha, DAT 2005.

Maj-Lis Skaltje intervjuade 1992 närmare femtio samer, från Arjeplog i söder till Karesuando i norr, om deras tankar om, erfarenheter och minnen av jojken.

Berättarna, den äldsta född 1906 och den yngsta 1954, ger en bild av hur jojken är knuten till människan och hur den vuxit fram i samspelet mellan människan och naturen och renen. Dessutom ger de en bild av livsvillkoren för samerna under 1900-talet.

Boken är illustrerad med fotografier från de intervjuades privata fotosamlingar.

Jojken är renens musik.
Jojken har fått sina toner från fåglarnas, bäckarnas och vindarnas ljud.
Jojken har förkortat långa, mörka vinternätter, varit sällskap i de vida skogarna, den har gett kraft när sinnet varit nere och arbetet känts tungt.
Jojk är glädje.
Jojken gör att man förblir ung.
Jojken är erinringens konst, en källa till gemensam glädje och ett sätt att visa sin kärlek.
Jojk når bortom orden, för samman och enar släkten, kamrater och generationer. Den når även de personer som redan befinner sig i den andra världen.

Detta berättades för mig när jag under några sommarveckor reste omkring i det nordliga samiska området i Sverige för att för Samernas Riksförbunds räkning samla in kunskap om samisk musiktradition.

Jag har träffat och intervjuat ett femtiotal personer i norra Sverige för denna bok. Alla är inte jojkare, har aldrig varit det, men alla har de minnen eller tankar kring jojken.  (Maj Lis Skaltje)

______________________________

Luondu juoiggaha girji, DAT 2005, jorgaluvvon ruoŧagilli.
Maj-Lis Skaltje lea 1992:s jearahallan lagabui vihttalogi olbmo, Árjepluovi rájes Gárasavvonii, sin jurdagiid, vásáhusaid ja muittuid juoigama birra. Son lei Ruoŧa Sámiid Riikkasearvvi ovddas čoaggime dieđuid sámiid musihkkavieruid birra.
Buohkat geat muitalit eai leat juoigit, muhto juohkehaččas lea juogalágán muitu dahje govvehus juoigama hárrái. Muitaleaddjit, boarráseamos riegádan 1912 ja nuoramus 1954, govvejit got juoigan lea čatnon olbmo doaimmaide ja maiddái jáhkkui, ja dasa lassin oažžu gova jearahallon olbmuid guovllus ja eallimis sin áiggis.